Success – en success story

I denna artikel vill jag skriva om hur det hände oss, undersökningar, rehabtid, veterinärer, akupunktur, örter, igångsättning. Allt som hör till en häst med senskada, i alla fall i vårt fall.

Måndagen 24/4 kommer jag till stallet som vanligt och möts av informationen att en av våra hästar, har trillat i stallgången när de tagit in hästarna från hagen. Vägen in till hans box är en ganska dum väg, det blir två snabba snäva svängar och en stor häst på ca 700 kg har ganska lätt för att halka, om man inte tar det försiktigt.

Det var storm den dagen, hästarna var blöta från öra till svans och de ville in. Tyvärr var det lite slarv från människosidan och hästen kommer bara in med frambenen i boxen innan bakbenen slinter och hästen går omkull på betongen. Han, som är en ganska känslig individ, får fullständig panik och får fäste men trillar då igen. In i denna box finns även en upphöjning i cement på uppskattningsvis 10 cm, som han då även landar på med bröstkorgen.

När jag ser märkena i golvet efter hans skor blev min första reaktion,

vad är brutit på honom? Ben, revben?

Det första jag gör är att ta ut honom för att känna igenom honom efter sår, svullnader, ömheter, värme, puls. Vänster fram är svullet och varmt, men inte halt eller ömmar. Jag sätter igång med att kyla direkt och känner igenom resten av hästen.

Jag hittar inget direkt så avvikande så jag borstar honom en stund. När jag kommer till vänstersidan av honom, (den sida han landade på) och borstar honom under magen hugger det till i hela hästen och han visar med allt han kan att det gör ont.

Jag började ringa runt till veterinärer och frågar hur vanligt det är att de bryter revben, och om de kunde komma ut för att titta på hästen.

De frågade mig om hästen äter, bajsar, dricker, har temp, om den är halt osv. Mitt svar på allt detta är ju jo den äter och bajsar, och har ingen temp eller visar hälta, och jo han ser ganska så glad ut.. Det hela slutade med att de tyckte att jag var lite löjlig och att vi skulle avvakta och se lite vart det bar av. Så jag fick väl inse att hästen faktiskt mådde rätt bra och att det inte är konstigt att han var lite blåslagen.

Så det som jag hittade var då vänster fram, ont i ett revben och öm i muskulaturen kring höftknölen på vänster sida.

Tisdagen efter vilar han såklart och jag fortsätter med kylning av benet och han står även med stallbandage på natten för att minska svullnaden.

På onsdagen erbjuder sig Mia att titta på honom, för det här med revbenet men också med mer vana händer känna igenom honom efter annat. Ett revben ömmade han väldigt på, samt att en ryggkota hade dragit lite snett. Med hjälp av nålar och manuell terapi lyckas Mia få rätt på både kotan i ryggen och revben, han reagerade inte alls på samma sätt efter hennes behandling och två-tre dagar efter reagerade han inte alls.

Hon palperar senor och allt är bra tills hon kommer till vänster bak. Denna hästen är ganska rädd om sina bakben och gillar inte alltid när man lyfter men denna reaktion som han visade när Mia tryckte på ytliga böjsenan, var svår att ta fel på.

Nästa steg var då att försöka få till ett ultraljud så fort som möjligt. Vi fick tid på klinik fredagen, 28/4 och mycket riktigt, där Mia hade hittat, fanns en liten blödning på ytliga böjsenan.

Tack vare att vi hittade skadan i så pass tidigt skede och kunde börja behandla direkt så fick vi en väldigt god prognos. Han skulle vila i 8 veckor, gå i hage som vanligt och promeneras 20 minuter varje dag på hårt underlag.

Vi pratade en del med vår veterinär om att vi vill ge honom akupunktur och speciella örter för senor samt ett eget liniment, för att se lite hur man kan påverka läkningen av senskador. Detta gick väldigt snabbt från att bara vara väldigt tråkigt och ledsamt, till att bli ett projekt vi kunde jobba med.

Vår veterinär, Ionel Barbos i Svenljunga, stod sig väldigt positiv till detta och ville följa upp hur det gått och vad vi gjort. Det föll sig alltså naturligt att vi åkte tillbaka till honom på återbesök, dels för hans öppenhet för den kompletterande medicinen men också för hans kundbemötande och kompetens.

En vanlig dag blev det alltså då kyllera på benet, promenad, skölja av leran och på med liniment och massera, sedan fick han stå med Back on Track på natten för att ge stöd och hålla nere svullnad.

Vid blödningen fick han en liten svullnad, som en puttekula bak på senan, och denna var hård och gick inte att röra på till en början, men efter tre-fyra veckor var den mjuk och rörlig.   

Han fick alltså även akupunktur av Mia och Daniel, ca en gång varannan vecka, samt att han fick vår egen örtblandning för senor varje dag.

Efter två-tre veckor började vi glesa ut med kyla och backontrack till varannan, var tredje dag. Vi lunkade på ute i samhället på asfalten och han gick i hagen som vanligt. Det var svårt att veta om det blev bättre eller sämre då han aldrig visat någon hälta. Det enda jag hade att reflektera över var att knölen nu var mjukare och gick att röra på, annars var han precis som vanligt.

Vi bokade ett nytt återbesök och fick tid tisdagen 20/6 för ett nytt ultraljud. Det hade nu gått lite drygt 7 veckor så vi var lite snabba men det skulle visa sig att det inte gjorde något.

När veterinären bara kände på senan och hur det såg ut så tyckte han redan då att det såg väldigt bra ut. Vi ultraljudade och konstaterade att senan var helt läkt, fanns ingenting av blödningen kvar. Knölen som finns kvar, sitter i subcutaneus, i underhuden och påverkar ingenting.

Denna trodde veterinären att den kan gå ner själv, men då passar vi på att få visa vad som går att göra med hjälp av nålar för att få bort knölar/överben etc. så den får nålas bort så veterinären får se att det går.

Vi fick inga vidare restriktioner på igångsättning tack vare att det har läkt helt och att han varit ute i hage och på promenad under hela konvalescensen, utan vi sätter igång med sunt förnuft.

Det här är det svåra med senskador, om inte vi gått igenom hästen en gång till hade det kanske inte upptäckts och vi hade ridit på precis som vanligt. När skadan då blir värre om man upptäcker den efter veckor, kanske månader så blir konvalescensen betydligt längre och det hela blir kanske inte lika smärtfritt.

De behöver inte alltid visa hälta, svullnad eller värme, därför kan det vara väldigt svårt att upptäcka dem.

Kolla därför över din häst noga och palpera senorna, noga!

Denna händelse skedde enbart för det var en stor del otur och lite slarv från människans håll. Ta de extra två-tre sekunderna och stanna hästen innan du ska vända in den i boxen, tänk på att blöta järnskor mot betong blir ganska så halt. Släpp aldrig hästarna i stallgången så de får springa ut, och vänd dem försiktigt. Det är så enkelt att förebygga något sånt här som är så tråkigt och framförallt onödigt!

Olyckor händer ändå, men se till att förebygga dem så långt som det går.  

Örtblandningen som vi har gett honom under dessa två månader är

MD Tendon och linimentet som används är vår blandning Edlax.

Så nu sätter vi igång under sommaren och hoppas att vi är med i matchen igen i höst!

Mer fakta om senskador och behandlingar finns i vårt förra blogginlägg.

Evelina Nyberg