Till väldigt stor grad påstår vi! Till och med skador av mer traumatisk art går att förebygga eller lindra.
Nej, vi har inte tappat fattningen helt. Faktiskt inte. Inte ens när vi säger att alla typer av skador går att förebygga eller lindra. Nu pratar vi inte om att ta bort riskabla element ur hästens miljö utan om hästen själv.
Att man kan träna sin häst till skador är ju självklart. Går man över gränsen vad hästen tål så kommer skadan som ett brev på Posten. Felaktig hovvinkel ger onormalt slitage på senor och gaffelband. En ryttare som sitter ur balans har sin tyngdpunkt på fel ställe och hästen korrigerar med att flytta sin tyngdpunkt med förändrad ledbelastning som följd. Dåligt anpassad utrustning, felaktig ridning med mera är ju klara och uppenbara orsaker till hältor och skador. Ju fler av dessa man kan eliminera desto bättre håller hästen. Klart som vatten.
Ju värre avvikelsen är desto fortare går det. Men även en liten avvikelse, en snedhet i ryttaren som fortplantar sig ner i hästen ger till slut en hälta. Precis som vatten som rinner över en berghäll. Gör den det tillräckligt länge så bildas en fåra som blir allt större och djupare. Som Grand Canyon.
De flesta ryttare är åtminstone lite grand ur balans viktfördelningsmässigt. Livet sätter sina spår i våra kroppar, stalljobbet är tungt och man gör oftast de tyngsta sysslorna med den starka handen. Detta syns snart i hästens kropp. Första tecknet är en låsning i mitten av halsen. Om den finns så belastar hästen ojämnt och du kan räkna med att lederna nere i benen belastas fel. Risken för en hälta där är uppenbar!
Alla anledningar för hästen att flytta sin tyngdpunkt leder till att belastningen i benen förändras och risken för skador och hältor ökar markant!
Då kommer nästa fråga. Är piloten, ryttaren eller kusken, skyldig till allt? Såklart inte. Även om träningstiderna är de som sliter mest på hästen så har den ju kanske tjugotre timmar på dygnet som den inte tränas. Då kan den ju också skada sig. Fastna i boxen, vricka sig i hagen, bli sparkad med mera med mera. Eller så har den ont av någon annan anledning. Till exempel en smärta från inre organ som gör att den omfördelar vikten. Tänk på den! Ett sto som får ont i äggstockarna i samband med brunst och därigenom flyttar vikten och blir halt. Hur många hältutredningar får hon utstå innan hon kommer till en gynekologiundersökning?
Här kommer vi så till vårt påstående i inledningen. En hästs kropp skvallrar om hur den mår. Fullt avläsbart för den som kan. Det gör att stoet med äggstockssmärtan kan få hjälp i tidigare skede. Inte nödvändigtvis av oss. För troligtvis remitterar vi henne till veterinär. Både för hältan och för gynekologiproblemet.
Vad vi däremot kan göra är att innan det blir så illa för henne att hon får ont, så kan vi läsa av henne och behandla henne så att problemet inte uppstår. Det är vad vi kallar holistisk behandling. Att stärka i det skede som föregår problemen.
Tänk dig följande scenario. Du går ner till affären för att köpa mjölk. Runt omkring dig hostar ett par personer, någon snörvlar lite. Blir du då automatiskt förkyld efter affärsbesöket?
Förmodligen inte. Ditt immunförsvar tar hand om de sjukdomsalstrande mikrober som du andats in. Så länge du är frisk och stark i din egen kropp så blir du inte sjuk. Men! Om det finns luckor i ditt immunförsvar. Då kan dessa mikrober få fäste och göra dig sjuk. På akupunkturspråk brukar det kallas att Lungans Qi (energin i Lungan är försvaret mot yttervärlden) är svag.
Man kan känna att Lungans Qi är svag på pulsen, på akupunkturpunkter eller genom att läsa av vissa tidiga symptom. Behandlar man Lungans Qi stärks skölden och man blir inte så lätt sjuk. Enkelt när man förstår det.
På samma sätt är det med resten av kroppen. Om energin är balanserad så är vävnaden stark. Balans mellan Yin och Yang heter det på akupunkturspråk. Homeostas inom skolmedicinen. Om energin som ska försörja hasleden är i balans klarar leden en rätt stor påfrestning utan att ta skada. Om energin är ur balans. För mycket eller för lite så krävs inte så mycket för att leden ska skadas. Samma såklart gäller för alla muskler, senor, leder, organ och allt annat i kroppen.
Slutsatsen är alltså att ju starkare kroppen är, ju mer i balans den är desto svårare är det för den att bli sjuk eller skadad.
Om man får en skada och lär sig av det är man klok. Om man tar lärdom av andras misstag och undviker skador är man ett geni. Men om man tar hjälp för att stärka sin häst så att den aldrig kommer ur balans då är man ett genialiskt geni.
Vad är du?