Fång (laminitis) är en allvarlig och smärtsam sjukdom hos häst som kan få förödande konsekvenser om den inte hanteras korrekt. I sökandet efter effektiva behandlingar används idag både läkemedel (t.ex. NSAID, metformin, pergolid) och naturliga alternativ som örter. En fråga som många hästägare ställer sig är: kan örter vara lika effektiva som traditionella läkemedel vid fång? Vad säger vetenskapen egentligen?
Vad vi vet om läkemedel vid fång
Läkemedel som används för att behandla fång och dess bakomliggande orsaker omfattar:
- NSAID (fenylbutazon, flunixin, meloxikam) – lindrar smärta och inflammation.
- Metformin – kan minska blodsockersvängningar och insulinnivåer hos hästar med EMS (Equine Metabolic Syndrome).
- Pergolid – används vid PPID (Cushing’s sjukdom) och kan minska fångrisk hos dessa hästar.
- SGLT2-hämmare (under forskning) – visar lovande resultat för svårt insulinresistenta fånghästar.
Vetenskapligt läge:
De flesta läkemedel är symptomatiska – NSAID lindrar smärta men botar inte orsaken. Metformin och pergolid riktar sig mot den bakomliggande metabola störningen, men effekten varierar mellan individer och långtidsdata saknas ofta. SGLT2-hämmare ser lovande ut, men erfarenheten är ännu begränsad.
Vad vi vet om örter – fokus på Boswellia och andra växter
Boswellia serrata (rökelseextrakt) har antiinflammatoriska egenskaper som är intressanta vid fång. Andra örter som ofta används som naturligt stöd vid ämnesomsättningsstörningar och hovhälsa inkluderar:
- Djävulsklo (Harpagophytum procumbens) – traditionellt använt för antiinflammatorisk effekt och smärtlindring.
- Hagtorn (Crataegus spp.) – används traditionellt för att stödja kärlhälsa, vilket kan vara viktigt för god cirkulation i hoven.
- Echinacea (Echinacea purpurea/angustifolia) – traditionellt ansedd som immunmodulerande växt som kan hjälpa till att reglera inflammation.
- Schisandra (Schisandra chinensis) – traditionellt ansedd som en adaptogen ört som kan stärka kroppens motståndskraft mot stress.
Viktigt att notera:
Alla dessa örter är klassade som foderråvaror och inte som läkemedel.
Vetenskapligt läge:
- För Boswellia finns indirekt vetenskapligt stöd för antiinflammatorisk effekt, men inga direkta studier på fång hos häst.
- För djävulsklo, hagtorn, echinacea och schisandra finns studier på antiinflammatoriska, cirkulationsstödjande och immunmodulerande effekter – men även här saknas direkta kliniska prövningar på fång.
Jämförelse – läkemedel vs. örter
| Aspekt | Läkemedel (NSAID, Metformin, Pergolid) | Örter (Boswellia, Djävulsklo, Hagtorn, Echinacea, Schisandra) |
|---|---|---|
| Direkt evidens mot fång | Ja (men varierande styrka) | Nej (indirekt evidens via stödjande processer) |
| Studiedesign | Flera små kontrollerade studier | Enstaka små studier, oftast indirekta |
| Säkerhetsdata | Kända biverkningar (magsår, njurar) | Färre kända biverkningar, men mindre studerat |
| Effekt | Symtomlindrande och viss preventiv effekt | Potentiellt inflammationshämmande och vävnadsstödjande |
| Behov av mer forskning | Ja, särskilt långtidsstudier | Ja, särskilt fångspecifika studier |
Slutsats: Komplement – inte ersättning
Både läkemedel och naturliga medel har sin plats i fångbehandling. Örter erbjuder intressanta möjligheter som komplement, särskilt för att stödja hovvävnad, blodcirkulation och inflammation. Men idag ersätter de inte medicinsk behandling, särskilt inte i akuta eller svåra fångfall.
En framgångsrik strategi vid fång bör vara holistisk, där man kombinerar:
- Veterinärmedicinsk behandling (vid behov läkemedel)
- Strikt diet och viktkontroll
- Noggrann hovvård
- Och såklart örter som stöttar hela hästen
Fortsatt forskning på örter är mycket efterfrågad – och framöver kan naturliga ämnen kanske få en ännu större roll vid behandling och förebyggande av fång hos häst.