De flesta har hört talas om spatt och är rädda för det men vad är det? Biomekaniskt är hasen en alldeles för lite uppmärksammad led.
Först lite anatomi
Hasleden är delvis glidled.
Hasleden hos häst är ”en” led som är uppbyggd av sex olika småben, de ben som man säger ingår i hasleden är calcaneus (hälbenet), talus, os tarsale centrale, samt fyra tarsalben. Och den har fyra ledavdelningar: Tarsocruralleden, Proxiamala intertarsalleden, distala intertarsalleden, tarsometatarsalleden.
Tarsocruralleden, som även kallas tibiotarsalleden, är en gångjärnsled och även den största och ”viktigaste” ledavdelningen i hasleden. De tre övriga är så kallade glidleder. Den nedre glidleden leder neråt mot skenbenet och griffelbenen.
På hasledens baksida finns hälbenet vilket är ett stort muskelfäste för stora delar av bakbenets böjmuskulatur.
Spatt
Spatt innebär ett det finns en inflammation i någon av hästens glidleder i hasen. Sjukdomen drabbar ofta båda bakbenen men ensidig spatt förekommer. Ledinflammationen ger efter hand pålagringar, artros, i lederna vilket leder till att leden växer ihop. – Då kallar man den ”utläkt” Men en spatt blir aldrig utläkt enligt veterinärmedicinen, det korrekta är att säga inaktiv eller vilande spatt.
Spatt kommer ofta smygandes och kan i början ses som en stelhet vid ridning alternativt en hälta som blir bättre desto mer hästen rör på sig. Med tiden, kan stelheten förvärras och övergå till en hälta medan på andra hästar kan hältan komma från en dag till en annan.
Hästen blir ofta ovillig till arbete, stannar på hinder och försöker undvika att böja hasleden då det smärtar och kan då i stället börja släpa tån i marken. En hästar som ”tåar” kan alltså lida av spatt, men det behöver inte betyda det. Man kan också se att de ”går på lina” med bakbenen men inte heller det måste betyda just spatt.
Man kan även se en galla på insidan utav hasen i vissa fall, en så kallad ”spatt galla”. Det kluriga är, att alla hästar inte visar någon hälta eller andra symtom.
Uppkomsten av spatt kan bero på många olika saker. Ett feltramp eller en skada kan räcka för att hästen skall belasta hasen annorlunda och på så vis kan en inflammation uppstå. Felaktig bakbensställning, överbelastning eller genetisk påverkan kan vara orsaker till spatt. Det är dock inte inflammationen och artrosen som är ärftlig, utan felaktig benställning eller ett rörelsemönster som inte gynnar hasleden som kan nedärvas i aveln som forskningen har konstaterat hittills.
Spatt är svår på så sätt att den inte påvisar något samband mellan röntgenförändringar och smärta. Det finns hästar med stora förändringar som knappt påvisar någon hälta och de med små förändringar som är väldigt halta. Det är oerhört individuellt hur spatt påverkar varje individ både fysiskt och rent smärtmässigt.
Man gör en klinisk undersökning utav hästen som brukar innebära böjprov, longering och visas för hand på rakt spår.
Har man en smärta vid böjprov så tas röntgenbilder och man kan då se om det finns pålagringar i hasleden.
Så, även om man hittar en förändring på röntgen så måste man vara säker på att smärtan kommer från hasleden då det inte är säkert att hältan kommer därifrån, även om det finns förändringar.
För att försäkra sig om läggs ofta en lokalbedövning i hasens glidleder och blir hästen då ohalt på böjprov eller nästintill kan man utgå ifrån att smärtan kommer från hasen.
Så, hur behandlar man spatt?
Med smärtstillande, antiinflammatoriskt, eventuellt kortison och lättare motion . Syftet är att hästen ska röra på sig för att krasst sagt, brosket i den inflammerade glidleden snabbare ska brytas ner och leden växa ihop. Det kan ta lång tid men då lägger sin inflammationen och smärtan försvinner. Då får man ”utläkt spatt”. En häst med ”utläkt spatt” kan fungera mycket bra om resten av kroppen underhålls och fungerar bra. Med det finns inga garantier att den kommer fungera bra. Vissa får problem i andra leder som kompenserar. Det är väldigt individuellt hur lång tid det tar till det är läkt och att rehabilitera, kan ta flera år.
Vi har kunder som görna köper ponnys med spatt, gärna långt gången eller utläkt så att man kan säga lite hur just den individen hanterar sitt problem om de är bra på alla andra sätt. För om man ska ha sammanväxningar någonstans i kroppen så är ändå haslederna ganska tacksamma då det inte är så mycket rörlighet i dem och det finns flera leder i en led så med rätt arbete kan de ändå fungera bra.
Tuppspatt (bilden ovan är en länk)
Tuppspatt är inte alls likt vanlig spatt. Det handlar om bakbenen och hasen men mer än så och namnet har de inte gemensamt.
Tuppspatt är en rörelsestörning när hästen har överdrivet höga bakbenslyft. Det är ofta lite värre i skritt än trav och värre när hästen vänder. Vissa får också mer problem när det är kallt eller regnigt ute.
Tuppspatt är ett idioptisk tillstånd, dvs. man vet inte vad som utlöser det. För att nämna några orsaker så är den första sammanväxningar mellan yttre tåsträckaren och senskidan där den passerar hasen, en andra är att det har med nerver att göra som antingen är skadade eller har ett tryck på sig någonstans, en neurologisk orsak. En tredje är att det är muskulärt och en fjärde är att vissa menar att det vara en förgiftning som skapar tillståndet.
Hästens rörelsemönster kan bli tillfälligt bättre av uppvärmning eller muskulär behandling så som akupunktur eller massage.
Det kan vara likt shivering speciellt på så sätt att båda är en rörelsestörning i bakbenen med höga benlyft som kan se värre ut vid ryggning eller vändning och att de båda är idiopatiska tillstånd. Ett par skillnader är att vid tupspatt ses höga, ryck-upp benlyft i rörelse medan vid shivering så darrar benen lite i högsta läget och det är värre när man står still och lyfter benen då de stampar ner benet. Hur som helst så kan det finnas många likheter, olikheter och orsaker och säkert mycket vi inte vet.
Det finns lite olika metoder som kan hjälpa men man måste först få undersökt vad orsaken kan vara.
Vi ser tillfällig hjälp vid skoning om man ger akupunktur samtidigt. I utbildningen gjorde eleverna en studie på 60 hästar som ”hade svårt att lyfta bakbenen vid skoning”. Hovslagarna (även skeptiska) fick gradera beteende före och efter man satt nålen. Det var en nål som satt under skoningen. Alla blev hjälpta! Vissa blev hjälpta mycket, andra lite, troligen beroende på vad orsaken och graden av problemet var.
Jobbar man vidare med manuell terapi så som AMT, osteopati, kiropraktik, massage och hur hästen rör sig så känslan, effekten av problemet även om man inte kan ta bort det.
Några länkar https://www.djurvardguiden.se/artikel/spatt-hos-hast/ https://www.agria.se/pressrum/pressmeddelanden-2017/karl-henrik-heimdahl-om-spatt–symtom-och-behandling/ https://www.hippson.se/fraga-experterna/expert-veterinar/hanna-borg/forklaring-av-tuppspatt.htm https://www.tidningenridsport.se/tuppspatt-vad-ar-det/
Ok, lite biomekanik
bild delad från facebook, ni ser från var, kunde inte länka den.
Det finns massor att säga om denna bild och om biomekanik men nu stannar vi vid hasen. Det är meningen att Radius, underarmen och skenbenet på bakbenet ska vara parallella. Jag tror det finns två problem om man bara ser till de bitarna. Det ena är att många hästar är för rörliga fram och har för mycket ”flax” och steg i sina framben, en instabilitet som skapar problem. Det andra är att bristen på bärighet, ”bakbroms” som skapar problem i hasleden, allt ifrån låsningar till inflammationer och senskador och problem i andra delar av kroppen. Helt enkelt hästens sätt att felaktigt använda sin kropp.
Hasvinkeln
Vi ser många hästar som har inskränkt rörlighet i sina haser. Det kan bidra till inflammationer i såväl has som knä som säkert i fler leder. En ”låsning” i hasen hindrar hästen från att böja benet så mycket som den kan och det är ingen mjuk, smidig, rörlighet i lederna. Alltså gångjärnsleden fungerar inte så bra som den kan och det belastar andra leder.
En anledning tror jag är att hamstrings, jobbat för hårt med påskjut och det stramar upp onödigt kring hälbenet samtidigt som det ökar belastningen på kotleden och senor, gaffelband. I samband med detta ser vi att det är vanligt med muskulära problem, smärtor kring korslederna, svårighet att vinkla bäckenet och att arbeta korrekt. Andra anledningar är ryttare, sadel, underlag, hovar, skoning och andra fysiska kända eller okända besvär.
Hasen kan inte böjas utan att man böjer knäet, de följer varandra. Alltså om man inte kan använda någon av lederna optimalt av någon anledning så påverkas den andra negativt. Och alltså kan knäproblem vara en orsak till hasproblem och vice versa vilket är intressant då så många talar om ”bakknäna”. Här ser vi att genom att mobilisera och ta hand om mjukdelarna i hela bakdelen, inte bara ryggen, förebygger och säkrare reabiliterar knä och rygg. Beroende på vad det är för känt eller misstänkt problem så får man fundera över vad man kan förvänta sig och vad man vågar göra och begära.
Jag tycker att hasen helt enkelt är en rätt så bortglömd del i allt prat om bärighet och bland oss terapeuter. Den är värd att lära sig mer om för den är en lite magisk nyckel till mycket i biomekaniken och hur krafterna fördelas. Att återställa individens normala rörlighet ger snabb effekt bara på en sådan sak som alla pratar om, ”roterat bäcken”. För att behandla hasen så stämmer vi först av rörlighet och sedan utför vi en enkel mobilisering/manipulation i 4 steg.
/Mia Kleen
